Palm Sunday

Så att då var det åter dags för mig att teckna ner några rader. Eller ja, det brukar ju bli ganska långt varje gång jag får för mig att skriva lite. Igår lördag var en riktigt trevlig dag. Jag sov länge, och gick sedan upp på stan. Hälsade på några souvenirshops-ägare. Jag mötte Ahmed och Omar vid Cinema, som är en rondell uppe i Betlehem nära Universitetet (ja, det ligger en bio i närheten). Vi gick ner till torget tillsammans och avnjöt varsin latte. Dock så skulle Ahmed börja jobba klockan 16:00, så fikastunden blev inte så långvarig. Men antar att kvalitet före kvantitet är det som gäller.

På kvällen var jag hembjuden till Mohammed, en således ny vän till mig, som arbetar i en affär som säljer klockor, mestadels för kvinnor. (Jag kommer inte ihåg hur jag hamnade där och lärde känna honom?!)  Vi gick hem till hans hem, och hans fru hade lagat fantastisk god mat som de bjöd mig på; kryddat ris inuti zucchini, och kryddat ris inlindat i vindruveblad, samt massor utav tomater och grönsaker. Detta åts tillsammans med kyckling. Sååå gott. Och riktigt trevligt. Även om jag inte var där så länge så uppskattade jag det verkligen.

Idag, söndag, så började jag morgonen med att vinka av Kerstin och Kurt, de managerna som har varit här de senaste tre månaderna. Efter det så gick jag till den lokala baptiskyrkan, som jag bor granne med, för första gången. Det var en upplevelse i sig. En man tolkade predikan åt mig, men alla lovsånger och allt annat var på arabiska.  Predikans tema var Palmsöndagen, alltså idag. Församlingen är en väldigt konservativ församling, så många av kvinnorna hade sjalar på huvudet under gudstjänsten, vilket var aningen ovant (även om jag slapp ha det). Det var en trevlig Gudstjänst även om jag inser vid sådana här tillfällen hur pass lite arabiska jag faktiskt kan.

Runt tolvtiden så tog jag bussen in till Jerusalem, där jag mötte Paul och Charlie, som jag volontärar med på Sabeel. Vi gick tillsammans upp till Olivberget (något som var otroooligt jobbigt, då det är väldigt brant). Vi gick till Betseda (det stället där Jesus red på en åsna ner till Jerusalem på palmsöndagen). För att få mer bakgrundsberättelse om vad som faktiskt hände så kan du läsa några verser i Luk 19:28-40 (klicka på länken). Därifrån gick vi procession tillsammans med några tusen till. Hela vägen ner till St. Stevens-/Lions Gate. Det var en mäktig känsla. Även om jag inte tror att det är något som man måste göra. Men jag kände enhet tillsammans med alla människor från världens hörn och kanter. Jag och Charlie gick tillsammans med ett härligt gäng från Ecuador och några länder till i Sydamerika, och de firade verkligen, spelade gitarr och sjöng hela vägen ner. Fest!

Nu sitter jag hemma på mitt rum, efter att ha ätit och fikat i Jerusalem, med livets värk i fötterna. Helt klart värt det, men ändå, haha. Hoppas att ni har det gott därhemma! Imorgon är det åter dags för Sabeel.

Dagens bibelord finner ni på länken. 

No english translation today.

Vardag

Efter tre annorlunda, men väldigt roliga, veckor så börjar vardagen sakta men säkert hitta tillbaka. Inga gäster, och nu är Betlehem den fasta basen. Men snart så är det påsk igen, och då blir det mycket ledighet igen. Men till dess så ska jag köra på som vanligt (inshallah).

I måndags så var det vaktmästeri som stod på tabellen, jag gick till sopcontainern med ogräs och annat smått och gått som Sami hade rivit upp ur trädgårdslanden, det tog hela förmiddagen. På eftermiddagen var jag först med på en idrottslektion och därefter så satt jag i materialrummet och grejade med det ena och det andra där. Kvällen spenderades hemma i lyan.

Tisdagen började med att jag och Elias sopade skolgården och tömde deras skräpförråd, därefter så sopade jag och gjorde fint i fruktträdgården (inte dåligt med en sådan). Eftermiddagen spenderades som de flesta eftermiddagarna på SIRA-skolan, japp, i materialrummet. När dagen var över så sprang jag upp på stan ett tag, hälsade på lite vänner i deras butiker och njöt över att vara tillbaka i Betlehem. På kvällen kollade jag och Ahmed på Transformers 2 i hans container, riktigt schysst film och ännu schysstare kompis.

Idag onsdag har jag i princip mailat hela dagen på Sabeel. Det är angående sommarens Global Young Adult Festival, något som jag tror kan komma att bli fett. Dessutom är jag snart klar med mailen också, vilket ska bli sååååå skönt. I och med att Mr. Obama är i trakterna så fick jag sluta tidigare, då de stänger av vissa vägar i Jerusalem. Detta ”firade” jag med att gå upp på stan i det ”moderna Jerusalem”, kolla runt i butiker, lyssna på alla människor, bara njuta och självklart dricka en god latte (s0m kanske borde ingå i att njuta). Nu på kvällen så har jag sysselsatt med att leta lite sommarjobb, greja lite med datorn och skypat med sköna vänner i Göteborg.

När man har haft mycket för sig, så finns det inget bättre än att finna vardagen igen.

Lukas 12:15

Och han sade till dem: ”Akta er för allt habegär. En människas livberor inte av överflöd på ägodelar.”

———————————————————————————————————————————————————

After three different, but very good, weeks so do everything starts to come back to normal. No guests, and living in Bethlehem. But soon is it easter, and then will it be a lot of spare time. But until then, will life be like normal (inshallah).

The Monday this week was it time to be a gardener again, I went back and forward to the container to throw a lot of grass and other things that Sami had been digging in the garden, it took until lunch. On the afternoon so was I assistent on a gymnastic lesson, and there after was it time for the material room, I did some different stuffs. The evening was spent in the crib.

The Tuesdag started with cleaning of the school yard together with Elias, we also cleaned the garbage room. After that I wiped the fruit garden (it is nice with a fruit garden). The afternoon was spent like the most afternoons at the SIRA-school, yes, in the material room. When the school day was over, then I went to the city, visiting some friends in their stores, and also just be walking around to feel Bethlehem again. I went to Ahmeds container on the evening, we watched Transformers 2, a great movie, and a greater friend.

Today, Wedensday, have I been sending E-mails almost all the day at Sabeel. The E-mails are all about our up-coming Global Young Adult Festival, which I think is going to be great. And by the way, so am I soon done with all E-mails, and it feels soooooo good. I also finished work a bit earlier today, thanks to that Obama is in town, and they close a lot of roads in Jerusalem. I ”celebrated” it to walk up on the city of ”New Jerusalem”. I was visiting some stores, listening to peoples, and just relaxing and enjoying life, I also took good Latte (which probably is included in enjoying life).  This evening have been spent with applying for summer jobs, fix with the computer and also skyping with some nice friends in Göteborg.

When you have been busy, and up to a lot of thing, then is nothing better than go back to normal life again.

Luke 12:15

Then he said to them, “Watch out! Be on your guard against all kinds of greed; life does not consist in an abundance of possessions.

Jag bjuder på två bilder från det ”Modernare Jerusalem”, som jag tog för ett par veckor sedan.
I give you two pictures from the ”Modern Jerusalem”, which i took a couple of weeks ago.

Söndagsfilosofi

Öppnar ögonen, solen lyser in, bländas, blickar ut över rummet som ser ut som ett slagfält.  Migrän. Döda myror överallt, högar utav gift, en stor larv som också strök med. Migränen hugger tag igen. Inte så konstigt efter en intensiv vecka i värmen, full av intryck och tankar. Regn utomhus, det behövdes. Kallt i lägenheten, det behövdes inte. Laddar tvättmaskinen. Läser nyheterna om hur jakten på papperslösa fortsätter. Känner sorg. Kommer vi någonsin att förstå att alla människor är lika mycket värda?

Just den frågan funderade jag mycket på i november när Gazakriget rasade. Många internationella kallades hem, även från Betlehem där det var lugnt, det talades om att även jag skulle kunna komma att kallas hem. Vilket såklart skulle kännas bra om det var fara för mitt liv. Men varför skulle mitt liv vara mer värt än alla andras här? Än de familjerna som förlorade allt. Som förlorade sina liv. Varför har jag mer rätt att leva?

Eller under den senaste veckan när jag pratade med palestinska killar om deras drömmar. Vissa vill ut i världen. Vissa drömmer om frihet. Vissa vill ha en bra inkomst. Vissa vill satsa på sport och inte knega hårt hela dagarna för löner som är 1/7 av det vi tjänar i Sverige. Varför är mina drömmar mer värda en deras? Varför är jag fri att göra vad jag vill?

Det är mycket som jag inte förstår, hur mycket jag än tänker på det eller sätter mig in i det. Men hur som helst så gör det mig ännu mer besluten att kämpa för det som är rätt. Kämpa för att allas liv ska vara lika mycket värda, i Sverige, i Palestina/Israel och i världen. Kämpa för att andra ska få förverkliga sina drömmar. Visst att det kan låta som att jag vill framställa mig själv heroisk, som en hjälte, det vill jag inte. Jag vill leva som min hjälte. Jesus.

Romarbrevet 8:37

Nej, över allt detta triumferar vi genom honom som har visat oss sin kärlek.

Jericho

Här sitter jag nu, åter igen, hemma på mitt rum i Bet Jala, efter en spännande vecka i det varma Jeriko. Ja, lite för varmt för min del faktiskt, men varför klaga, när de flesta av er som läser detta sitter hemma i ett kallt grått Sverige. I skrivande stund så går Ed Sheeran, en av mina nya favoritartister i lurarna, samtidigt som jag emellanåt knaprar på en chokladkaka med Oreo i, väldigt god må jag säga.

För en vecka sedan så var jag full av förväntan, jag visste ju i princip ingenting om vad som faktiskt skulle hända mer än att jag skulle volontära på SIRA-skolan i Jeriko, alltså ”fi Madrasse SIRA, fi Ariha (Jeriko på arabiska)”. Jag visste att vi skulle att få syssla med organisering av deras prylar. Och mycket riktigt så fick vi det, vi (mestadels Sofia) har grejat med alla deras pysselgrejer, spel och så vidare, sorterat, rensat och donat, samt plockat in dem i de nybeställda svarta skåpen. Jag har fått övat min klädvård, efter att ha vikt några hundra skoluniformer och städat igenom några andra klädskåp. Men inte nog med detta så har vi fått testat på det ena och det andra. Vattna växter, studiebesök på en bondgård, grejat med datorer, förberett biblioteket, varit med på några lektioner och mycket annat. Det har sannerligen varit roligt, och framförallt känts meningsfullt.

Till en början av veckan så skulle jag bo på YMCA’s boende. Jag hade väldigt dålig information om vad det faktiskt skulle innebära. Men i mina drömmar tänkte jag mig ett mysigt litet rum, med ett gemensamt sällskapsrum som jag skulle dela tillsammans med några ordningsamma kristna män i min ålder. Jag skulle kunna greja med mitt projektarbete, läsa böcker och få nya vänner. Men mina förväntningar visade sig vare helt orimliga, och det var faktiskt bara det sista som stämde överens, jag fick många nya vänner. Hur var det då?

Jo, YMCA’s boende ligger i ett utav Jerikos flyktingläger, och är ett enda stort internat för YMCA’s yrkesskola. Själva boendet bestod utav en stor vit byggnad, som påminner lite om husen i miljonsatsningsområden i Sverige, fast mer slitet såklart. Där fanns en fotbollsplan, ett stor matsal som fick mig att tänka på Sovjet, ett gym (som nog har sett sina bästa dagar) och så skollokalerna runt omkring oss. Hela området var inhägnat med höga staket. Hur många bokompisar fick jag då? Ja, minst 75 st, vi delade alla samma korridor och på rummen sov vi cirkus 8 i varje. Standarden på rummen, var ja… Toaletten halvfräsch, men duscharna var i ett annat stort duschrum, toaletten saknade dock papper under hela veckan, vilket får mig att undra om folk ens bajsar över huvudtaget?! (Här tog jag en liten paus i mitt bloggande och dödade ett antal hundra myror längs min vägg, egen notering).

Jag vill försöka att dela med mig utav hur det kändes första kvällen när jag kom dit. Vilket jag gör i en kort liten berättelse:

John var trött och seg efter att ha stigit upp tidigt på morgonen i Betlehem. På det hade han volontärat en dag på SIRA-skolan. Nu var han dessutom i matkoma efter att ha ätit en skråvmål hemma hos rektorn. Han såg framemot att lägga sig i sin säng, lyssna på lugn musik, läsa en bok och sedan somna tidigt. När Kerstin och Kurt släppte av honom utan för YMCA’s lokaler, så möttes han av ett gäng unga grabbar som gärna ville hjälpa honom att bära hans grejer. När dem gick tillsammans mot rummet, så var det folk i hela trappan och korridoren, och alla bara stirrade. Unga killar allesammans de flesta ett par år yngre än John. John och några studenter kom in på den ansvariga lärarens kontor, som låg mittemot rummet där han skulle bo. En fickkniv satt fast i en anslagstalva, rummet luktade cigarettrök, och förövrigt var det slitet och oordning, läraren pratade ingen engelska så en kille fick översätta alla regler. Sovdags 21:00, uppstigning 05:30, något som knappast taggade John. Han möttes av sina rumskompisar som var trevliga. Han blev föst omkring och presenterad för alla på hela området, frågorna haglade och en hop på 25 killar följde honom. Ett fåtal, kanske tre fyra stycken översatte till engelska, ungefär så många som talade engelska. John drog sig mot rummet och somnade snabbt, efter att ha kommunicerat en del på arabiska och engelska med killarna i rummet. John var förvirrad. Glad och rädd på samma gång. Skulle han orka att bo där en vecka? 

Jag överlevde veckan där, och det var riktigt roligt även om det var galet intensivt, jag var aldrig själv, tidiga mornar, djupa samtal, mindre djupa samtal, dansuppvisningar (alltså de är gryyymma på att dansa, här ligger vi svenska killar i lä). Grabbarna var jättetrevliga, i alla fall de som jag umgicks mest med, de hjälpte mig. Sen att jag aldrig har varit så populär i hela mitt liv. Alla ville hänga med mig, ta bilder, servera mig te eller mat, det var roligt, men påfrestande också, även om alla menade gott.

På söndagen var jag runt i Jeriko tillsammans med fyra killar från YMCA. Vi besökte ”The Spanish Garden”, Citykärnan, två moskéer, Hishams Palace och bara vandrade runt tillsammans. På torsdagskvällen så flyttade jag hem till rektorn på SIRA-skolan, och umgicks med hennes söner. Vi spelade fotboll, spelade Fifa, var ute och gick och massa annat. Dessutom så var jag hos frissan, klippning och rakning för mindre än 40 kronor. Helt okej.

Det var många saker som gav mig mycket under veckan som gick; tankarna om hur det är att leva som kristen minoritet (nästintill alla jag umgicks med var muslimer, och på YMCA’s internat så var jag ensam kristen), alla samtal med unga män från hela västbanken, höra deras drömmar, höra om deras liv, sitta ner med folk som erkände att de hade varit med och kastat sten, lyssna på arabisk hiphop tillsammans och mycket skratt på detta.

Tack för mig Jeriko, hoppas att vi ses igen, jag kommer att sakna dig och alla mina vänner hos dig!

Efesierbrevet 2:4

Men Gud, som är rik på barmhärtighet, har älskat oss med så stor kärlek

Ahmed (Jackie Chan), Mumin, Abed, me, Saleh and Mahmoud.

Pictures taken by Saed

Bring my blog back to life

Hej mina vänner,

Nu har bloggen slumrat länge nog. Dags att vakna igen. Som ni kanske alla vet så åkte jag hem från Palestina den 30:e december, då jag praktiskt taget var utbränd, i alla fall en bit på vägen. Detta innebär att jag var hemma till och med den 17:e februari och vilade. De sista dagarna hemma var jättenervös, jag sov dåligt tre nätter i rad, jag bävade för hur länge de skulle hålla mig på flygplatsen, för jag visste att de skulle fråga vart jag skulle vara, och då skulle jag svara Betlehem, och då skulle de pina mig ett tag.

Men tack Gud, så gick jag tillsammans med pappa på flygplatsen, då mina föräldrar och min moster var med mig hit. Och då frågade de mig aldrig vart jag skulle vara = ingen väntan på flygplatsen. Skönt.

Första veckan spenderades alltså här med mina gäster hemifrån, vi semestrade och hade gott tillsammans! Jerusalem, Nasaret, Tiberias, Kapernaum, Hebron, Betlehem, Jeriko och Döda Havet hann vi med. Men resan blev ändå inte särskilt turistig, inte som de klassiska chaterresorna, vi träffade mycket människor, gick till de platserna där det inte fanns några turister och brydde oss inte jättemycket om ”de heliga platserna”.  När mina föräldrar och moster åkte hem, då började det ”vanliga livet igen”.

Mitt nya schema är att vara här i Betlehem två dagar i veckan, och fortsätta med det vanliga. Jag kommer att vara på Sabeel i Jerusalem tre dagar i veckan, där kommer jag mest att arbete med sommarens festival, ”Global Young Adult Festival”.

På onsdagen kom Frida och Sara, två tjejer från Mariannelunds Folkhögskola, för att göra sin praktik här i en vecka. Det var riktigt roligt att ha dem här. Även om jag nu i efterhand sitter med huvudvärk, ni vet, tjejer pratar ju så mycket (hehe, närå, men huvudvärk har jag). Vi hittade på lite allt möjlig, bl.a.; en sväng till Döda Havet och Jeriko, moskén och synagogan i Hebron, Jerusalemshäng, svampbobparty, häng här i Betlehem och mycket annat! Kul.

I morgon styr jag kosan mot Jeriko, där jag ska volontära på SIRA-skolan en vecka. Det ska bli riktigt kul! Och skönt att komma till den riktiga värmen!

(If you speak english, use translate this time).

Allt gott!

Kram John

Psalm 28:8

Herren är sitt folks styrka,

sin smordes tillflykt och räddning.

Handel|Trading

Här kommer ett gäng bilder inom temat ”Handel”. Se, fundera och kanske skratta åt några.

Jag skulle även vilja göra reklam för en blogg som drivs av några på den bibelskolan jag gick på.
Många tänkvärda inlägg om bl.a. pengar, rättvisa, kärlek och fred: http://bibelomvarld.blogspot.se/.

Johannes 15:2

Varje gren i mig som inte bär frukt skär han bort, och varje gren som bär frukt ansar han, så att den bär mer frukt.

—————————————————————————————————————————————————-

Here is some pictures in the theme ”Trading”. Look, think and maybe laught to some of them.

I also want you to look at this blog from my old bible school. Many interesting posts about
money, equal rights, love and peace: http://bibelomvarld.blogspot.se/.

John 15:2

He cuts off every branch in me that bears no fruit, while every branch that does bear fruithe prunes so that it will be even more fruitful.

På Västbanken finns inte Starbucks, men det gör ju inget, man har ju ”Stars &and Bucks” | They do not have Starbucks in the Westbank, but it is ok, they have ”Stars & Bucks”.

Marknaden i Gamla Staden i Betlehem. | The market in the Old City in Bethlehem.

Mycket damm. | A lot of dust

Snabbköpet utanför mitt hem, gästades av olivbönder. | Olive farmers visited the Supermarket in near my home.

In Jericho.

In Nazareth

På Västbanken finns inte Starbucks, men det gör ju inget, man har ju ”Stars & Bucks” | They do not have Starbucks in the Westbank, but it is ok, they have ”Stars & Bucks”.

In Betlehem. 7 kr/kilot. 1$/kilo.

Sockervadd säljs ur bagageluckan. Kreativt. | Cotton candy in the trunk. Creative.

Not the toy store TOYS ”R” US, but the ice cream store TOAST ”R” US.

Not Subways but 1st Subway’s.

In Jerusalem

In Jerusalem

Christmas in Bethlehem

Julen är en fantastisk högtid, och var kan man bättre fira den än där den började. I Betlehem. Klockan 09:00 startade jag, Mona, Sture, Sofia och Kestrel på ”Herdarnas äng” i Bet Sahour; alltså den ängen där herdarna befann sig i Lukas 2:8-15. Vi läste julevangeliet (Luk 2:1-21), vi njöt av och vi kollade in området. Därefter drog vi upp på ”stan” där jag träffade några vänner och tillsammans kollade vi på när scoutkårerna marscherade genom staden. En mäktig syn hur patrull efter patrull, i ett nästintill oändlig tåg från syriska ortodoxa-, romersk-katolska-, grekisk-ortodoxa-, melkitiska kyrkor osv. spelade säckpipor, trummor och olika blåsinstrument. Det var nästintill omöjligt att korsa vägen, det tog mig nästan 40 minuter, och jag hade bråttom hem till julmiddagen.

Julmiddagen åts ute i trädgården. Det var soligt och nästintill vindstilla. Bordet var dukat med bröd, kex, många sorters ostar, kokta ägg, köttbullar, svampomelet, jansons frestelse, rödbetssallad, lebane och juice. Inte ett fullbordat svenskt julbord, men en bra bit på vägen, men arabisk touch.

Efter middagen kom det några gäster från Sverige, och vi fikade tillsamman och de kollade på skolan. En utav de som hälsade på hade arbetat på skolan på 80-talet. Vi sa adjö till gästerna och knallade ner till torget igen. Där var det fullt program, talare efter talare stod på scenen och band från olika samfund och länder spelade musik. Vi var inne en sväng i ”Peace Center” och kollade på julkrubbeutställningen, där julkrubbor från alla världens hörn var representerade, var och en med egen touch av sitt land.

Vi gick hem igen och åt ”tomtegröt” som Mona hade fixat. Vi åt, skrattade tillsammans, läste julevangeliet och öppnade paket. Efter att jag hade skypat med familjen, så fikade vi, och därefter gick vi ner till ”Krubbans Torg” igen. Vi hade fått tag på biljetter till grottan under den ortodoxa kyrkan, ”födelsekyrkan”, så vi tillbringade tolvslaget där till den 25:e tillsammans med ett 50-tal andra besökare, som mestadels var nunnor. Vi försökte ta oss in mässan i kyrkan bredvid där bland annat presidenten Mohmoud Abbas gästade. Utanför var det smockfullt med tungt beväpnade vakter, och vi kom inte in av ”säkerhetsskäl”. Så vi gick hem.

Det var en fantastisk jul, och jag är glad att jag firade den i Betlehem, även om det kändes annorlunda att vara borta från familjen. Jag rekommenderar att fira den där, någon gång om ni får chansen.

Guds välsignelse och frid!

Johannes 3:16-17

Så älskade Gud världen att han gav den sin ende son, för att de som tror på honom inte skall gå under utan ha evigt liv. Ty Gud sände inte sin son till världen för att döma världen utan för att världen skulle räddas genom honom.

—————————————————————————————————————————————————-

The Christmas is a fantastic tradition, and where can be a better place than the place where it all began. In Bethelehem. The day started 09:00  together with Mona, Sture, Sofia and Kestrel, at the Shepards Field, in Bet Sahour; the field where the shepards was watching their sheeps in (Luke 2:1-21). We enjoyed our time there. We left Bet Sahour, and went to te central Bethlehem. To meet friends and watching all the scouts marsching around the city. It was great to see group, after group of scouts walking around the city playing bagpipes, drums and other instruments. It was almost impossible to cross the street, I tried for 40 minutes to do it, and finally I manage to run home to our Christmas dinner.

We ate the Christmas dinner in our garden, it was sunny and almost no wind. We had bread, biscuits, many different cheeses, egg, meatballs, mushrom omelett, beetroot sallad, lebane and juice, on our table. Not like a real Swedish Chrismas dinner, but good enough, with a touch of Palestine.

After the dinner some sweds came for visit we drank coffee together and they visited the school. One of them had worked there for 30 years ago. We said goodbye to our guests and we went back to the ”Manager Square”. They a program there all the time. Many important speachers and many different music bands from different churches and countries.  We visited the Peace Center and took a look on their ”Nativity Scene” exhabition. There was Nativity Scenes from all over the world, each of them with a touch from their continent or country.

We went back home for the ”Christmas-porridge”, which we eat in Sweden, Mona had manage to get some. We ate, laughed and opended presents together. I skyped with my family, we drank coffee together and went back to the square. We had got tickets to the cave under the Orthodox Church, in the Nativity Church. So we spent the 00:00 there together with 50 more peoples, most of them nuns. We tried to get in to the mess in the Latin Church, where one of the guest was the president Mahmoud Abbas. But they didn’t let us in. Outside was a lot of solidiers for the safety. And we went home.

I had a fantastic Christmas in Bethelehem, and I am happy that I celebrated it there. Even if it felt wierd to not be with my family. I really recommend to celebrate it there, once in your life, if you get the chance.

Gods bless and peace!

John 3:16-17

For God so loved the world that he gave his one and only Son, that whoever believes in him shall not perish but have eternal life. For God did not send his Son into the world to condemn the world, but to save the world through him.

 

Renovering/Julmys

De senaste veckorna har lägenheten varit smärre kaos. Nytt golv på mitt rum, och ett fräscht badrum. Skönt att det är över. Och tack SIRA-skolan, för att jag kommer att få känna mig som en kung den resterade tiden. Lägenheten har fått julprägel också. Jag är en stolt kreatör av den hemma-snickrade julgranen, vi har en julkrubbeutställning i fönstret och jag har själv köpt en specialkrubba, som är sorglig, men sann.

1 Korintierbrevet 1:3

Nåd och frid från Gud, vår fader, och herren Jesus Kristus.

—————————————————————————————————————————————————-

The last weeks have been chaos in the apartment. New floor and nice new bathroom in my room. Thank God that the renovation is over. And thank you SIRA-school, that I will live like a king now a days. The apartment is decorated in a Christmas feeling. I am a proud designer of the home-made Christmas tree, a we have a ”Nativity Scene” – collection in our living room. And I have actually bought a special one, which is sad but true.

1 Corinthians

Grace and peace to you from God our Father and the Lord Jesus Christ.

Julefrid i juletid

I torsdags så var det Lucia, och det firades inne på STI i Jerusalem, eller ja, det firades för de andra. Jag hade arabiskakurs och satt och pinades och led. Men även jag fick min dos utav Lucia, fast på fredagen. SIRA-skolan bjuder varje år in föräldrarna till skolan, där barnen går luciatåg, spelar upp lucias berättelse, och bjuder på massa andra olika inslag av dans och spex. Det var en härlig, annorlunda luciaafton.

På lördagskvällen så var jag med på Sabeels julmiddag i Beit Hanina, en stadsdel i Jerusalem. Det var en rejäl fest, med sina 240 gäster (gissa vem som fick räkna alla?!), med biskopar och ärkebiskopar från alla möjliga kyrkor; grekisk ortodoxa, romersk katolska, syrisk ortodoxa, och så vidare. Det var en fyrarättersmiddag; arabiska smårätter med bröd som aptitretare, soppa som förrätt, ris och någon kycklingrätt till varmrätt, och avslutligen äppelpaj och glass till efterätt. Jag blev apmätt. Det smakade mycket gott. Jag satt bredvid en amerikansk kille, Jonathan och en finsk kvinna på andra sidan, jag kommer dock inte ihåg hennes namn. Men det var en riktigt trevlig kväll.

Söndagen, vilodagen, spenderades just vilandes. Jag sov, och sov, och degade runt i lägenheten. På eftermiddagen så var jag och Sofia tillsammans med Mona och Sture, hembjudna till en kvinna på den svenska ambassaden. Hennes hus kan ha varit det vackraste hittills i Palestina/Israel. Hon bjöd på hemgjord glögg (som jag också ska försöka mig på), pepparkakor, lussebullar och andra godsaker. Jag hann dock inte smaka på den mjuka kakan, då jag stack vidare in mot Jerusalem.

Jag och Charlie skulle se ”The Hobbit”. Den var tokbra. Men det skedde några små incidenter. T.ex. så får man inte köpa något förtäringsbart i någon annan affär än den inne på bion, vilket gjorde att Charlie fick klunka sitt varma kaffe utanför ingången, samtidigt som jag fick smuggla in min cola och mina tuggummin. Väl inne i salen så var vi inte nöjda med platserna, så vi hoppade vidare till någon annans plats, så fortsatte vi cirkus fem gånger innan vi slutligen fick sitta ifred. Det som var synd med filmen var att när alverna eller orcherna pratades sina specialspråk som kom endast textningen i Hebreiska. Så man fick gissa sig till vad dem sa.

I måndags eftermiddag så var vi nere på ”Krubbans torg”, framför födelsekyrkan där de har satt upp en FET julgran, inte äkta, men ändå stooor.

Markus 10:42-44
Jesus kallade till sig dem och sade: ”Ni vet att de som räknas som härskare är herrar över sina folk och att furstarna har makten över folken. Men så är det inte hos er. Den som vill vara stor bland er skall vara de andras tjänare, och den som vill vara den förste bland er skall vara allas slav.

—————————————————————————————————————————————————-

Last Thursday was the Lucia day; it was spent at STI in Jerusalem, or not for me but for the others. I had to go to my Arabic course, and to suffer there. But I had my chance the day after, Friday; the SIRA-school, invite all parents every year for Lucia. The children do the Lucia celebration, but they also do some dramas about Lucia, and they do different dances and other funny things. The evening was wonderful, but different.

The Saturday evening was spent in Beit Hanina, a part of Jerusalem. I was invited to Sabeels Christmas Dinner. It was a great party, with 240 guests (guess who had to count them all?!), with bishops and archbishops from many different churches; Greek Orthodox, Roman Catholic and Syrian Orthodox, and so on. It was a four-course dinner; arabic apetizer, soup, chicken and applepie with ice cream. I got full like a monkey. I sat beside Jonathan and a women from Finland, I do not remember her name, but I had a great evening.

I spent the Sunday just chilling in the apartment, sleeping, more sleeping and relaxing. On the afternoon was I together with Sofia, Mona and Sture invited to a woman who works at the Swedish amassed. She had probably the most beautiful apartment so far in Palestine/Israel. She served us homemade glögg, gingerbread, saffron buns and other tasty cookies. I had to leave earlier so I missed the cake.

I and Charlie had decided to see “The Hobbit”. I really liked the movie. But we had to get through some incidents also.  For example, if you go to a cinema in Jerusalem, it is not allowed to bring other snacks than the one you buy inside the cinema, that resulted that Charlie had to drink his hot coffee outside the entrance, and I had to hide my cola and my chewing gums. In the saloon, we were not happy with our seats, so we moved to someone else.  That resulted to that we had to move around   like five times, until we could enjoy the movie from a good seat. The bad thing with the movie was that all subtitles were in Hebrew, so when the elves and the orches were speaking their special language, they only translated it to Hebrew, so we had to guess what they were talking about.

Last Monday did we visit “the Manger square”, which is in front of “the Nativity church”, they had a gigaaant Christmas tree over there.

Mark 10:42-44

Jesus called them together and said, “You know that those who are regarded as rulers of the Gentiles lord it over them, and their high officials exercise authority over them.  Not so with you. Instead, whoever wants to become great among you must be your servant,  and whoever wants to be first must be slave of all.

En ”klassisk” vecka

Många frågar mig hur en ”klassisk vecka”ser ut, och för att slippa skriva ett nytt meddelande i Facebook-chatten, så har jag tänkt att hänvisa till det här inlägget.

Måndag: Jag vaknar helt förstörd, jättemegatrött, (det gör jag varje måndag), jag pallrar mig till morgonsamlingen med lärargruppen, vi ber tillsammans och någon håller i andakten. Morgongymnastik med barnen. Sen drar skoldagen igång och jag är kontorshjälpreda den första halvtimmen (08:15-08:45). Jag kopierar papper, viker tröjor och gör lite allt möjligt. (08:45-10:10) så är jag en utomordentligt duktig vaktmästare, eller trädgårdsmästare, det blir fint i rabatter, på taken, jag slänger sopor och tidigare så skördade jag oliver. (10:10) RAAAST! Fest! Jag dricker gott te och äter ofta frukosten som jag inte orkade äta på morgonen. Sen är det dags att vara vaktmästare igen, hos den andra vaktmästaren (10:30-11:30), hos honom har jag blivit en mästare att sopa skolgården. Barnen speglar sig i marken och lärarna halkar nästan i och med att jag har städat bort fotfästet.

Nyligen så har jag fått en ny roll på skolan, som jag trivs med! (11:30-12:30) Jag är idrottslärarassistent, och ibland även idrottslärare. BAM! Det trodde ni inte om mig (inte jag heller?!) Barnen tycker att jag är en riktig atlet (vilket i och för sig är sant, eller?) (12:30-13:30) så tillverkar jag skolmaterial. Klipper och klistrar och annat pyssligt.

Tisdag: Jag tar bussen klockan 08:00 mot Jerusalem. Bussen stannar vid checkpointen och antingen så kommer det två beväpnade 19-åringar in på bussen och kollar våra pass, eller så måste alla som inte är turister eller gamlingar gå ur bussen och stå på kö för att passen ska bli kollade. Jag är inte turist eller gamling, så ja, ni fattar. Bussen kämpar sig in till Damaskusporten, där jag byter buss till Shuafat där jag hoppar av.

Jag är på Sabeel hela dagen, och hjälper till på kontoret; mailar, organiserar osv. Vi äter tillsammans. Vi skrattar. Vi lyssnar på intressanta föreläsare. Vi diskuterar.  Vi gråter inombords. Vi hoppas. Vi ber. Vi skrattar ännu mer.

Jag slutar klockan 17:00 och beger mig då till min arabiskakurs. Där pinas och plågas jag i en och en halv timme. Sen går jag därifrån, aningen klokare. Jag tar bussen hem. Går igenom gångcheckpointen. Efter en liten promenix är jag hemma.

Onsdag: Likadan som måndagen, förutom att jag inte är med på idrottslektionen, men istället är rastvakt och hänger med barnen.

Torsdag: Likadan som tisdagen, förutom att Sabeel har ett öppet nattvardsmöte, så det kommer massor utav sköna människor och vi firar nattvard tillsammans, och får höra en kort reflektion av några bibeltexter eller ett ämne, vi diskuterar reflektionen tillsammans.

Fredag: En blandning av måndagen och onsdagen. Jag är rastvakt och med på idrottslektionen. Sedan är allt annat utifrån det vanliga schemat.

Lördag: En väldigt varierande dag. Allt i från sömn till vänner, till utflykter till matlagning osv.

Söndag: Förmiddagsgudstjänst i Immanuel Church. Sen varierar dagen därefter.

Förutom detta så har jag fyllt kvällar och helger med andra roligheter, och tråkigheter som måste göras.

I clean the schoolyard at two days a week. My hands are stronger than ever.

My workplace

Läs gärna mer om vår vardag och om Sabeel på Equmeniabloggen: http://www.equmenia.se/category/bloggar/praktikanter/