Vittnesbörd|Testamony

Hej mina vänner,

De senaste dagarna har jag spenderat i min säng. Vilket har varit riktigt degigt. Jag har haft huvudvärk och varit överdrivet trött. Sover säkert 13 timmar per dygn utan att egentligen ha någon anledning till det. Tidig sömn och sent uppvaknande typ. I går så bar det av till doktorn. Resan + besöket + resan till apoteket + resan tillbaka hem tog säkert 20 minuter allt som allt. Men jag fick i alla fall några brustabletter som jag ska käka ett tag nu. Så vi får väl se om jag mår bättre snart. För detta känns bara som bortkastad tid. Jag försökte pallra mig till arabiskan igår kväll ändå, men kände på bussen in att det inte var läge, så det var bara att åka hem igen.

I går så påmindes jag igen att jag inte är ensam när jag mår dåligt (inte heller när jag mår bra). Den senaste tiden har varit lite tung. Mina internationella vänner har antingen fått åka hem, eller kommer inom en mycket snar framtid att få åka hem. De flesta av mina ”lokala” vänner bor långt i från mig, och det är svårt att få tillfälle till att ses. Jag är nog mer eller mindre inne i en hemlängtanperiod, samtidigt som jag brottas med om jag verkligen ska hålla på med exakt det som jag håller på med nu. Jag kommer att vara kvar här, och jag tror att en sådan period går alla volontärer någon gång igenom.

Men åter till vittnesbördet, ett vittnesbörd innebär att man delar något som Gud har gjort i ens liv. Det kan vara stora saker, men även små saker som sker i vardagen;

I går mitt i alla dessa tankar så kollade jag rakt in i min spegel, och sa för mig själv: ”Hör jag hemma här?”  I samma stund som jag uttalade det sista ordet, så vibrerade det till i min ficka. ”Ett sms!” tänkte jag, och tog upp den för att läsa det. Det var det inte. Det var min ”Bibel-app” som påminde mig att läsa en läsningsplan som jag hade läst i augusti, vilket är rätt länge sedan, dessutom så brukar jag inte få påminnelser från den appen. Läsningsplanens tema var ”HOPP”, det fanns en bibelvers som kom fram när jag tryckte på den: Jeremia 29:11; Jag vet vilka avsikter jag har med er, säger Herren: välgång, inte olycka. Jag skall ge er en framtid och ett hopp. 

BAM! Jag tror på att Gud har humor, och att han kan använda härliga sätt för att uppmuntra människor som mår dåligt. Jag tror att Han vill uppmuntra dig när du mår dåligt, och att Han vill dela glädjen och vill skratta med dig när du mår bra! En slump tänker du, ja kanske, kanske inte. Hur som så uppmuntrade det mig!

Jag har ytterligare ett vittnesbörd som jag vill dela med er, men det gör jag i ett nytt inlägg, så att det inte ska bli för mycket åt gången att läsa för er.

Ni som tror på Jesus, be gärna för mig. Be att jag ska bli frisk, hitta mitt tagg igen och hitta fler vänner som jag har tid att umgås med, som inte åker hem inom en snar framtid. Tack på förhand.

———————————————————————————————————————————————-

The last three days have I spent in my bed. It have been very boring. I have had headache and I have been very tired, even though I have rest a lot. I have probably been sleeping like 13 hours per night. I go to bed early, and wake up late. I went to the doctor yesterday, and it was the fastest visit ever. But I got some pills. So I hope that I will be better soon, because this is waste of my time. I tried to get to my Arabic course, but I when I arrived to Jerusalem, I took the first bus home. I couldn’t make it.

Yesterday I got reminded of that I am not alone, when I have tought periods (I am not alone either, when I have nice periods). The last time here have been a bit harder than expected. My international friends have gone home, or must go home in a close future. Many of my local friends live a long way from me, and it is hard to get time to meet each other. I am longing home a bit, and I ask my self if this is the right place for me to be? I will stay here, but I guess that every volunteer sometimes missing their life home.

But back to the testamony I want to share: A Testamony is when you tell others what God have been doing in your life. It can be something big, and it can be small things in your everyday life; 

Yesterday when I was thinking all these thoughts I look in to my mirror and said ”What am I doing here?”, and when I finnished the last word  it started to vibrate in my pocket. ”A text!” I thought, but it was not a text. It was my Bible-app, which reminded me of a bible-reading-plan I followed in August, and this application do not use to remind me. The plans theme is ”HOPE”, I clicked it and it showed a verse: Jeremiah 29:11; For I know the plans I have for you,” declares the Lord, “plans to prosper you and not to harm you, plans to give you hope and a future.

BAM! I believe that God have humor, and that He can use different ways to encourage us. I believe that He want to encourage YOU when you are down, but that He want to share the joy and laugh with YOU when you are happy. A coincidence you think? Maybe, maybe not, however, it encourage me.

I will share another testamony with you later today. But I believe that this is enough for this time.

If you believe in Jesus. Pray for me. That I will healthy, that I will get back my power and that God will lead me to good friends.

Ha det bra! Jag saknar er!
Have a nice time! I miss you!

/John

Nu har bloggen sovit länge nog

Glad midsommar! Eller nej, jag har nog inte varit inaktiv riktigt så länge på bloggen. Men inte långt i från. Det har varit väldigt mycket det allra senaste, så då får vissa saker prioriteras bort. Hoppas att ni har haft överseende. Veckorna rullar på i en snabbare takt än vad jag har kunnat ana. Idag så har jag varit här åtta veckor, vilket är en skapligt lång tid. Overkligt på två sätt; jag kom ju nyss?! Och jag har ju varit här väääldigt lång tid.

Den senaste tiden har det inte hänt så jättemycket utöver det vanliga. Jag volontärar på. Jag har slappat en del och tagit tid för mig själv, vilket jag har behövt. Jag har umgåtts med lite vänner. Jag har hängt en del med några från Härnösands Folkhögskola, som är här och går en ickevålds, freds och ledarskaps-utbildning. Jag har käkat god falafel, ätit pizza för första gången här, käkat kokt majskolv på stan och klippt mig (för 90 kr!!!) Jag har bytt rum då mitt andra renoveras.

På tal om det sista så måste jag skriva om ett under som har skett! Jag sov till 13:00 igår (wow, häftigt.) Även om dem rev rummet bredvid från 08:00. Dem blev chockade när jag kom ut, nyvaken 13:00. Jag är lite stolt över mina sömnegenskaper.

Vad har hänt mer, jo förra helgen var det ju första advent. Det kändes kanske inte riktigt så när jag gick omkring svettandes i min t-shirt på adventsmarknaden. Det var en utav de varmaste dagarna på länge. Jag åt lunch tillsammans med massor utav andra svenskar hos Birgittasystrarna, som bor på ett kloster här i Betlehem. Gott! Lite oklart varför de staden har tomtar och snögubbar på alla lyktstolpar bara?!

Jag har börjat plugga arabiska i Jerusalem istället för här i Betlehem. Det har varit en upplevelse hittills. Jag kom in i gruppen 3,5 kapitel efter, 100 glosor och sen så ligger ribban på en helt annan nivå. Seriösa läxor och enskilda förhör inför klassen. Det känns svårt, men om jag kommer in i det, så kommer jag älska det. Nu har jag jobbat stenhårt i helgen, och ligger bara ett kapitel efter, några glosor har jag betat av, vilket är skönt.

På tal om arabiskakursen så måste jag dela mitt missöde efter den första lektionen, för er som inte redan har läst på Facebook:

”När jag skulle ta bussen hem så behövde jag gå cirka 1 km, för att vänta 25 min på fel busshållplats, ytterligare 20 min på rätt busshållplats, innan bussen kom. Bussresan tog 30 min och när den stannade på slutstationen så insåg jag att det var fel ställe. Jag fick ta en annan buss halvvägs tillbaka, stanna vid en busshållplats inse att det var fel, gå till en annan och inse att den första var rätt. En av busschaufförerna pratade engelska (annars är det hebreiska som gäller).

När jag slutligen hoppade på en buss. Så visste inte busschauffören vad jag menade, så jag satt i 15 min och oroades för att ha tagit fel buss. Det var rätt. Men resan tog 2h istället för 30 min. Låter det illa? Kanske? Jag vill tillägga att det blåste 14 m/s och var det värsta regnovädret jag någonsin har varit med om. Gatorna var helt vattenfyllda, jag hade Converse och en tunn jacka och mitt paraply gick sönder. Kul liv. På slutet fick jag skjuts av några hem (vilket iofs är positivt), efter att ha gått genom gångcheckpointen.”

Efter den andra lektionen så vill jag meddela att jag tog mig hem oskadd, på mycket kortare tid. Läs gärna bibeltexten som jag skickar med i dag. Detta är vad jag tror på.

Första Korintiebrevet 13:1-7

1Om jag talar både människors och änglars språk, men saknar kärlek, är jag bara ekande brons, en skrällande cymbal. 2Och om jag har profetisk gåva och känner alla hemligheterna och har hela kunskapen, och om jag har all tro så att jag kan flytta berg, men saknar kärlek, är jag ingenting. 3Och om jag delar ut allt jag äger och om jag låter bränna mig på bål, men saknar kärlek, har jag ingenting vunnit.

4Kärleken är tålmodig och god. Kärleken är inte stridslysten, inte skrytsam och inte uppblåst.5Den är inte utmanande, inte självisk, den brusar inte upp, den vill ingen något ont. 6Den finner inte glädje i orätten men gläds med sanningen. 7Allt bär den, allt tror den, allt hoppas den, allt uthärdar den.

—————————————————————————————————————————————————-

Use Google Translate today! 🙂

1 Corinthians 13:1-7

13 If I speak in the tongues of men or of angels, but do not have love, I am only a resounding gong or a clanging cymbal. ² If I have the gift of prophecy and can fathom all mysteries and all knowledge, and if I have a faith that can move mountains, but do not have love, I am nothing. ³ If I give all I possess to the poor and give over my body to hardship that I may boast, but do not have love, I gain nothing.

⁴ Love is patient, love is kind. It does not envy, it does not boast, it is not proud. ⁵ It does not dishonor others, it is not self-seeking, it is not easily angered, it keeps no record of wrongs. ⁶ Love does not delight in evil but rejoices with the truth. ⁷ It always protects, always trusts, always hopes, always perseveres.

 Ha det gott, gå i Frid!

Ana min is_sued

Så efter den senaste veckan så var det äntligen dags för att göra det som jag är mästare i. Att köra slut på mig själv. Detta resulterade i att jag blev hemma halva torsdagen, nästan hela fredagen, hela lördagen och nästan hela söndagen. Det var bra för mig att vila. Den senaste tiden har ju varit väldigt intensiv. Jag hann plugga, skypa med härliga vänner, se film och bara ta tid för mig själv. Vilket var väldigt värt.

I fredagskväll var jag en sväng till Immanuel-kyrkan. Jag hade hört att dem har möten för unga vuxna där varje fredag, så jag ville ta mig en titt. Det hade dem. Just den kvällen var det bibelstudie av Nehemja (en profet i Gamla Testamentet). Det hade säkert varit väldigt intressant, men det allra mesta var på arabiska, så jag hajade något ord då och då. Men även om vi (jag och en vän) inte förstod särskilt mycket så fick vi ändå chansen att lära känna några av de unga vuxna, vilket kändes väldigt roligt och välkomnande. Även om inte alla pratar särskilt mycket engelska.

I söndags var jag åter igen i Immanuel-kyrkan, som börjar bli min ”hemförsamling”. Dem har riktigt feta Gudstjänster där. Bra översättning, mycket folk; många internationella och många lokala, men de jag älskar allra mest är lovsången; alltså fatta, lovsångerna kommer upp på en projektorduk på arabiska, arabiska med fonetisk skrift och längst ner står allt på engelska. Så man sjunger på arabiska, men även om man inte vet vad man sjunger ordagrant så vet man vad man sjunger liksom, dessutom så är det en timme lovsång innan predikan, så under den tiden har man drop-in typ. Fett. När församlingen lovsjunger så tror man att man är i en baptistkyrka i USA, folk står upp, man klappar i händerna och man är glada tillsammans! Ännu fetare.

I dag på Sabeel var det glädjens dag. Jag är ÄNTLIGEN klar med att maila. Det blev totalt säkert 500 mail med olika namn, titlar, organisationer och platser i varje. Sen så uppdaterade jag en fet lista också med 250 av mailadresserna. Köttigt, men det känns bra att ha gjort det.

I morgonkväll har jag tre timmar arabiska (lektionerna är i vanliga fall 1,5 timme, men vi ska jobba ifatt en). Detta betyder glosförhör på läxan på 120 glosor, samt massa verbböjningar och muntliga övningar. Riktigt roligt, men mastigt.

Vad har annars hänt den senaste tiden? Jo, jag brände bort en del kroppshår (lite här och var) när jag skulle starta gasolugnen, jag öppnade en tvättmaskin full med vatten och fick svabba golvet i 2o minuter. Vi har fått värme i elementen (glädje!) så nu är det inte 16 grader Celcius och fuktigt inomhus. Det är värme i duschen numer, detta är också tacksamt!

Psalm 100:1-5

1En tacksägelsepsalm.

Hylla Herren, hela världen,

2tjäna Herren med glädje,

träd fram inför honom med jubelrop!

3Besinna att Herren är Gud,

han har gjort oss och vi är hans,

hans folk, fåren i hans hjord.

4Gå in genom hans portar med tacksägelse,

kom till hans förgårdar med lovsång.

Tacka honom, prisa hans namn,

5ty Herren är god,

evigt varar hans nåd,

från släkte till släkte hans trofasthet.

—————————————————————————————————————————————————-

So this weekend did I do what I am master of. I ran out of energy. It resulted to that I had to stay home; half Thursday, almost the whole Friday, the whole Saturday and almost the whole Sunday. It was good for me to rest. The last time had been very intensive. So this weekend I have studied, skyped with wonderful friends, watching movies and just taking time for myself. It was totally worth it.

Last Friday evening I went to Immanuel-church. I had heard that they use to have ”Young adult-meetings” every Friday, so I had to check. They have. Last Friday they had bibel-studies of Nehemiah (a prophet in the Old Testament). I had probably been interesting, but I couldn’t understand that much because almost everything was in Arabic, so I just understood some words. But even if we (me and a friend) didn’t understood that much, we still started to be a bit familiar with the young adult group, even if not all of them speaks that much english.

Last Sunday I went back to the Immanuel-church, which starts to be ”my church”. They have awesome meetings. Good translation, many peoples; both internationals and locals, but what I like the most is the worship; imagine, they show the songs on a projector in arabic, but there is also arabic in phonetic script and on the bottom there is everything in english. So you sing in arabic even if you are not understanding every single word, but still the context of the song. And the worship time is like one hour before the preach, so they have kind of drop-in until the preach starts. I love it. And when the church is worshiping, you belive that you are in a American Baptist church. Peoples are standing up, clapping hands and people rejoice and being glad. Very nice.

Today at Sabeel was a day of HAPPINESS! I am finaly done with the E-mailing. I have probably sent 500 E-mails with different names, titles, organisations and locations. And I have also been updating a sheet of 250 of the addresses. Heavy, but it feels good to be done.

Tomorrow evening I will have three hours of Arabic class (usually the class is 1,5 hour, but we are working in one lesson). We will have word test of 120 words, a lot of verb-conjugations and some verbal practices. I will be fun, but heavy.

So what have else been happening the last time? I have burned a lot of hair (from different areas) when I tried the gas-owen, I had opened the washing machine full of water, it resulted 20 minutes weeping the floor. We have finally got heathing system in our appartment (yay!) so now there is not 16 degrees Celcius and soggy at home anymore. It is warm water in the shower nowadays, I am really thankful!

Psalm 100

¹ Shout for joy to the Lord, all the earth.

²     Worship the Lord with gladness;
    come before him with joyful songs.
³ Know that the Lord is God.
    It is he who made us, and we are his^[a];
    we are his people, the sheep of his pasture.

⁴ Enter his gates with thanksgiving
    and his courts with praise;
    give thanks to him and praise his name.
⁵ For the Lord is good and his love endures forever;
    his faithfulness continues through all generations.

 

Nazareth

Förra helgen var en riktigt bra helg. Den spenderades i norra Israel, hemma hos min vän Faheem i Nasaret! Vi lärde känna varandra för två somrar sedan i Kroatien, när jag var där som Lions-exchange i tre veckor.

Efter en lång resa, som tog i alla fall fem timmar, så var jag framme utanför Turan, ett sammhälle några mil utanför Nasaret. Jag hade åkt buss i cirka 2,5 timmar tillsammans med mestadels mönstrade soldater som var på väg hem. Det var lite märkligt att se dem sitta där med vapnen i knäna. Det är vardag liksom, inget speciellt med det. Väl framme så kom Faheem och hans pappa och hämtade mig. Vi åkte hem till dem, drog ut och åt tillsammans och tog en tur till Kana, där vi tog en kvällspromenix. Efteråt somnade vi tidigt, då jag var trött som en ko, efter veckan.

Lördagen spenderades i Nasaret där vi besökte några olika kyrkor, men även en bioanläggning om Jesu liv. Det var en fet filmvisning, där man fick gå mellan olika rum och kolla på olika scener i olika miljöer. Det var häftigt. En och en annan tår letade sig fram i ögonen. Jag brukar inte heller vara den som är särskilt intresserad av kyrkobyggnader, då jag tror att Jesus hellre ser att man ger pengar till fattiga än bygger kors i guld och glans. Men på något sätt så blev jag ändå fascinerad av Church of the Annunciation. Jag gillade dessutom synagogskyrkan,den var verkligen i min smak. Vi drog vidare till Kana igen om kollade in samhället och kyrkorna där.

På kvällen så drog vi till Turans baptistförsamling. Jag fick predikan tolkad av en tjej där, den var jättebra, både tolkningen och budskapet; ”Vad är din prioritering i ditt liv?”. Jag kände mig hemma i församlingen, påminde mig mycket om min församling hemma. Så om någon av er läser detta så ska ni veta att jag saknar er.

På söndagen så åkte jag tillsammans med Faheem och hans pappa på en rejäl upptäcktsfärd. Vi var runt den Galeliska sjön,  på ”Saligprisningarnas berg”, där Jesus kallade Petrus och Johannes, Kapernaum och slutligen i Tiberias. Det var en mastig dag. Men jag hade två riktigt bra guider med mig, och vädret var strålande!

Under den långa bussresan hem så läste jag äntligen ut ”Den oemotståndliga revolutionen”. Bästa boken jag någonsin läst. Rekommenderar den verkligen. Den är utmanande med otroligt värd.

—————————————————————————————————————————————————

No time to translate to english, will update tomorrow instead.

Läget i Palestina/Israel

Hej vänner, helgen spenderade jag uppe i norra Israel, och hittade på massa roligt. Men det bloggar jag om en annan dag. Det är många som har frågat om hur jag mår och om jag drabbas av oroligheterna här. Här kommer en liten resumé utav läget:

Som ni vet så är det krig i Gaza, med omgivning. Många döda och skadade där. Israelerna bombar Gaza, de döda hittills är mestadels kvinnor och barn, det allra senaste rapporteras det om palestinska journalister som har dött. Antalet döda i Gaza är nästan uppe i 100, med flera hundra skadade. Gaza bombar Israel också. Hittills har 4 israeler dött, varav en soldat och två bosättare.

Här på Västbanken är det halvoroligt. I en annan del av Betlehem är det stökigt. Många unga män är där och kastar sten och hemgjorda bomber på muren och på en israelisk militärförläggning som ligger där. Soldaterna svarar med tårgas, i mängder. De unga männen eldar dessutom däck på gatorna. Jag har en vän som bor nära, han kan knappt vara i huset på grund av all tårgas.

Här där jag är lever vi livet som vanligt. Förutom ambulanssirenerna som vi hela tiden hör, det ligger en sjukhus nära här. Skolan var stängd i eftermiddags, anledningen var en gemensam demonstration som myndigheterna hade anordnat. Kort fattat så är det ingen fara för min del, så länge jag inte är nyfiken och går dit det är stökigt. Något som vi har strängt blivit tillsagda att vi inte får göra.

När jag var i Jerusalem idag så gick bomblarmet. Det var en raket som flög över Jerusalem och träffade i en bosättning, tror jag, uppgifterna säger lite olika saker, eventuellt att den kom från Västbanken och inte från Gaza. Hur som helst så skadades ingen, ett vattensystem i en bosättning förstördes.

Nu ikväll så har jag varit på bön för Gaza inne i Jerusalem. Sabeel arrangerade det, så jag fick vara med och hjälpa till lite. Det var en fin kväll.

Om det skulle vara så att det blir oroligare här så finns det några olika alternativ. Antingen att jag får åka hem, till Jerusalem eller till en annan del av Palestina/Israel. Från och med 00:00 i natt så är det eldupphör, hur länge vet vi inte. Men vi ber och hoppas för att det blir permanent.

Jag är inte orolig för min egen del, men det är jobbigt att se folk omkring som är illa berörda, de som har släkt eller vänner i Gaza. Nyhetsflödet är inte så roligt att se heller. Men det är bara att hålla ut för min del. Be och hoppas på fred.

Matt 5:9

Saliga de som håller fred,

de skall kallas Guds söner.

—————————————————————————————————————————————————-

Hello my friends! I have spent this weekend in the North of Israel. A great weekend, but I will blogg about it another day. Many friends from home have ask me if I am affected of the situation at Palestine/Israel right now. I want to give you a short resume of what’s happening here.

Like you probably know; it is war in Gaza. Many people are killed or wounded. Israel are bombing Gaza, and so far is the majority of the dead women or childer, the latest news reports that some palestinian journalist is among the killed. Many houndred are wounded, and about 100 peoples killed. Gaza is also bombing Israel. So far is 4 isralelis killed, among them one soilder and two settlers.

Here at the West bank have it been a bit anxiously. A lot of young men are throwing stones and moltov-coctail bombs, at the wall and an israeli military camp in another part of Bethlehem. The soliders answer with a big amount of teargas. The young men are also turning piles of tires on fire in the road. One friend of mine lives close to that area, and he could almost not be at his home because of the tear gas.

Where I live is life almost like usual. I hear the sirens of the ambulances all the time, but that is also because of that I am living close to one hospital. The schools were closed this afternoon because of some demonstation. Shortly: there is no danger for me, if I do not walk to where it happends. But I am forbidden to go there. So it will be easy.

When I was at the Jerusalem today, at Sabeel, the city turned on the bomb alarm. A rocket hit a settlement close to Bethelehem, I do not know if the rocket came from Gaza or from West bank. No one got hurt, a water system got destroyed.

This evening have I been at ”Pray for Gaza-evening” together with Sabeel. It was a nice evening. If it will be dangerous here at West bank do I have some options; go home to Sweden, go to Jerusalem or to another part of Palestine/Israel. From 00:00 this evening will they have cease fire for a while, lets hope and pray that it is permanent.

I am not worried for my own sake, but it is tought to see other people get hurt. Peoples in my surrounding that have friends or relatives in Gaza. And the newsfeed is making me really sad. I can just hold on. We can only hope and pray for peace.

Matthew 5:9

Blessed are the peacemakers, for they shall be called sons of God.

 

Uppdatering 4/4

Under den senaste tiden så har det varit väldigt mycket svenskar här. I och med invigningen utav den nya skolan. I lördags hängde jag och Sofia med en grupp som heter ”SIRAs vänner” till Tent of Nation, som är tre kullar som en bonde äger, och vägrar att ge till bosättningarna runt omkring. Vi var även i den muslimska grannbyn. Han berättade om sin kamp och om alla volontärer som kommer världen över för att hjälpa honom att bedriva lantbruket. I grannbyn så var vi i kommunhuset och fick en genomgång om vad som hände i byn, och hur de påverkades av bosättningarna runt omkring. Två bilar krockade typ tre meter från mig, allt gick så fort att jag inte hann fatta det. Anledningen var troligtvis att en utav förarna kollade på gruppen utav svenskar och hamnade för långt ut i mötande körfält. På kvällen åkte vi till ”The tent restaurant” i närheten utav ”Herdarnas äng” i Beit Sahour. Det var riktigt gott. Dagens häftigaste var att åka i bondens orange folkvagnsbuss, till byn!

Idag söndag så var jag på min första ortodoxa gudstjänst, en grekisk-ortodox kyrka. Det var speciellt, men ändå väldigt vackert. En intressant gudstjänst, även om de pratade och sjöng på arabiska. Så själva predikan kunde jag lista ut ett par ord ifrån. Efteråt så delades vi in i grupper för att åka hem till lärarna och äta middag. Det var jättetrevligt! Riktigt bra initiativ, trevlig familj och god mat.

1 Kor 16:14

Gör allting i kärlek.

—————————————————————————————————————————————————-

During the last weeks has it been a lot of swedish peoples here. That’s because of the inaguaration of the new school. This Saturday did I and Sofia join a group called ”The friends of SIRA”, to the Tent of Nations, which is three hills that a farmer owns and refuse to give it away to the surrounding settlements. We also visit the small neighbor village. He told us about his daily struggle and all the volunteers that come from a lot of different countries to help him with the farm. In the village did we visit the municipal building, and they told us about what was up and how they are affected by the settlements. Two cars collide about three meters from me, and the reason was probably that one of the driver was looking at the Swedish group, and drove to much on the wrong side. On the evening we went together with the Swedish board, and the teachers to ”the Tent resturant”, close to the Sheppards field, in Beit Sahour. It was great food. The coolest this day was to go with the farmers orange VW bus, to the village!

This day I went to my first orthodox service, a greek-orthodox church. It was special, but very beatiful. A interesting service, even if they spoke and sang in arabic. I only understood a few words of the preach. After the service, they divided us in small groups to visit the teachers on lunch. It was great! I went to a nice family, and ate lovely food.

1 Corinthians 16:14

Let all that you do be done in love.

Uppdatering 3/4

Min tid på SIRA-skolan har i princip hittills bestått utav att skörda oliver. Något som i början var exotiskt, men numer känns som en vardagsgrej. Men tur för mig att vi plockade den 15:onde och det 16:onde trädet i torsdags, alltså slutplockat för i år. Jag och Sammi (en utav skolans två vaktmästare) drog till olivpressen för att lämna de otroooligt tunga säckarna. Det var speciellt att vara där, jag var helt plötsligt omgiven av bönder, och det gjorde att jag kände mig hemma. Faktum är att jag hamnade i någon sorts flashback till kvällarna man hängde med pappa till maskincentralen i Gällersta och åt hamburgare tillsammans med bönderna från närområdet. Även om det här var mycket ljud och alla var stressade.

På eftermiddagen var det begravning för mannen som hade dött dagen innan. Det går snabbt här. Det var den största begravningen jag har varit på. Begravningar här går till sådant att man samlas hemma hos den döde och går tillsammans i procession till kyrkan, kistan bärs med öppet lock. I kyrkan så har man en begravningscermoni, sedan så bär alla män kistan till kyrkogården, i procession, kvinnorna stannar kvar vid kyrkan. Nere vid kyrkogården så stannar alla utom de allra närmaste vid ingången, de går till graven, lägger in kroppen och murar igen. Sedan kommer de tillbaka och alla som stannade vid grinden tackar för begravningen, genom att man tar i hand och gör kysshälsningen, alltså pussar vid vänster kind, höger kind, och sedan vänster igen. Sedan går man hem.

Det speciella med just den här begravningen var att det var så galet mycket människor. Jag överdriver inte om jag säger att det var mer än 1 000. I processionståget så spelade den syriska ortodoxa kyrkans scout-kår säckpipa och man slog på stora trummor. Det var någon högt uppsatt biskop som hade hand om ceremonin. Man hade en stor bild på killen utanför kyrkan, folk gick med samma bild tryckta på sina tröjor. Lappar med hans ansikte satt uppklistrade vid butikers ingångar och en stor elektronisk skylt visade hans ansikte. De hade dessutom en kameraman som filmade allt, jag ska se om jag kan hitta filmen på Youtube. Det var en mäktig begravning. På många sätt. Jag fascineras verkligen över deras snabbhet. Han dog ju dagen innan.

Efter begravningen så gick jag och Linus hem. Vi gick en riktig omväg, men det var najs, även om jag blev trött som en gnu. Vi åt ”några” bullar på vägen. Galet billigt 10 SEK för 8 bullar. När vi kom hem så såg jag verkligen fram emot att sätta mig ner och bara vila. Men Linus kompis Richard ringde och undrade om vi ville hänga med på förhandsvisning av en ungersk film som handlade om den ungerska revolutionen, i kulturcentret. Det ville vi. Filmen var svinbra. Riktigt bra gjord och spännande. Det var cirka 30 gäster där, och de allra flesta var högt uppsatta personer, så jag kände mig aningen spänd, ”vad gjorde jag där?” Det bjöds på förtäring och dryck, och folk gick runt och minglade med varandra.

När vi drog därifrån så tog vi Richards bil, plockade upp hans polare och åkte bil i två timmar. Vi åkte till alla möjliga ställen och det var riktigt roligt. Även fast man var ruggigt degig när man kom hem. Vilken dag!

John 15:13

Ingen har större kärlek än den som ger sitt liv för sina vänner.

—————————————————————————————————————————————————-

So far have I almost spent all my time here at SIRA-school with olive picking. In the beginning it felt exotic, but now it feels more like everyday life. But last Thursday we picked the last two trees, the 15th and the 16th, so done for this year. I went together with Sammi (one of the schools two care takers), to the olive press, to leave the heavyyyy sacks. I felt different to be there, they were all farmers, I felt like home. I got flashbacks to the evenings I joined my dad to the ”hamburger-parties” in Gällersta, at the machine center, where all the surrounding farmers came to. Even if it this time was loudy and the farmers were stressed.

On the afternoon was it funeral for the man who died the day before. Fast tempo here. It was the biggest funeral I ever been on. I want to explain the funerals here: You go home to the house of the dead before the funeral, from there they walk in procession to the church, the cap of the coffin is open. They have a cermony in the church and then all the men carry the coffin to the cemetry, the women stay at the church or outside. At the cemetry the closest family follow the coffin to the grave, where they put in it and bricking it. Then they came back to the gate, where the rest stands. They stand in a line, and all the others thank them for the funeral, and do the kiss greeting; kiss beside the left cheek, then the right and then the left again. Then you go home.

The special thing with this funeral was that it came a lot of people. I am not kidding when I say that it prehaps were 1000 peoples there. In the procession line, the syrian orthodox scout-unit played bagpipes and big drums. Some high priest or bishops were there. They had printed a big sign of a picture with him which stand outside the church, a lot of peoples had T-shirts with the same picture. Some stores had papers with his face on at the entrance, and a big electronical sign showed the same picture. They even had a camera-man who ran around and made a movie of the funeral, I will see if I can find in on Youtube. The funeral was powerful, in many ways. And I am facinated that they could prepare everything that fast, he died the day before.

After the funeral did I and Linus wandered home. We went a big detour, but it was nice, even if I became tired like a gnu. We ate ”some” buns while we were walking. We got 8 buns for 1 Euro. When we came home I just wanted to sit down, and relax. But Linus friend Richard called him and asked if we wanted to join him att a pre-view of a new Hungarian movie about the Hungarian revolution, in the cultural center. We joined him. And the movie was great! Well done and exciting. We were like 30 persons, and the most of them were important peoples, so I felt a bit nervous, ”What was I doing there?”. They served food and drinks, and the peoples mingled around.

We left in Richards car, and picked up one of his friends, and just went around for two hours. We went to a lot of different places, and we had really fun. Even if I was very tired when I came home. Whatta day!

John 15:13

Greater love has no one than this: to lay down one’s life for one’s friends.

 

 

 

 

 

Uppdatering 2/4

På torsdagen så var det dagen I, Invigningen utav den nya SIRA-skolan i Jeriko. Tjugo i åtta hoppade en uppklädd John på bussen tillsammans med lärarna från Betlehem och några från styrelsen i Sverige. Vi kom fram i god tid, och den annars rätt långa resan gick väldigt snabbt.

Vi hoppade ur bussen, och det så fantastiskt ut. Till höger om mittengången stod det ett beduintält där man kunde sitta på madrasser längs väggarna och dricka starkt arabiskt kaffe, eller smaka på de varma tunna bröden som gräddades samtidigt som man såg på och sedan doppades i kryddor. På motsvarande sida så var det en scen, massor utav stolar allt under ett stort solskydd. Många stolar var reserverade viktig person, efter viktig person. Bl.a. brittiska-, svenska- och spanska generalkonsulterna, massa sponsorer, borgmästaren i Jeriko och Saeb Erekat. Det fanns utställningar inomhus som visade byggnadsprocessen men även skolmaterial som användes för att hjälpa barnen.

Invigningen var fin. Tal hölls, bl.a. av en före detta elev, som idag är ambulanssjukvårdare även om han hade grova inlärningssvårigheter och dåligt självförtroende. Detta tack vare SIRA-skolan i Jeriko. Det var ett vackert tal. Barnen dansade traditionella danser. Det bjöds på förtäring, folk gick runt och minglade. Klippningen av bandet gick till på följande sätt: Saed Erekat bar en korg med en sax i och gav den till ett utav barnen som fick klippa det. Ett vackert sätt att inviga en skola.

När vi skulle åka hem så fick jag reda på att vaktmästarens son, som var 27 år gammal hade dött under natten. Han hade varit sjuk länge, så det kom inte helt oväntat, även fast han hade små chanser att överleva. Så på kvällen åkte vi hem till vaktmästaren; kvinnorna gick hem till hans hus och satt där och grät tillsammans i cirka 30 minuter, männen gick över till grannens hus och satt där tillsammans med pappan, också dem i 30 minuter, vi drack kaffe och småpratade. Det var säker 200 personer där, och det kom hela tiden nya, samtidigt som det gick folk. Vad jag har hört så kommer man att kunna komma så de kommande 30 dagarna, även om de tre första är de som det kommer mest folk på. Innan vi skulle gå in så var det några ungdomar som rök ihop, dock så lyckades deras biffiga kompisar dela på dem.

Johannes 13:35

Alla skall förstå att ni är mina lärjungar om ni visar varandra kärlek.”

—————————————————————————————————————————————————-

The Thursday was the I-day, Inauguration of the new SIRA-school in Jericho. 07:40 a suited John entered the bus, together with the teachers in Bethlehem, and some from the swedish board. We arrived in good time, and the usually long time went faster than excepted.

We left the bus, and it all looked fantastic. To the right of the aisle, there was a big beduin tent where you could sit by the walls on pillows, and drink strong arabic coffee, or taste thin bread that they fried in front of you and dipped in some good spices. On the left side there was a scene and a lot of chairs, there was also a big sun cover above. Some of the chairs were reserved for ”important peoples” like the British-, the Swedish and the Spanish general consultor, sponsors, the mayor of Jericho and Saeb Erekat. They had exibhitions that showed the building progress, but also of school materials that they teachers use.

The inauguration was great. Good speaches, my favorite was a former student who now a days works as ambulance nurse, when he came to the school he had hard to learn and low self confidence, but they helped him. A now he lives a good life. And he speached in front of maaaany peoples. The children was dancing traditional dances. They served food and the peoples had a great time. When they cut the ribbon, Saeb Ereket handed over the scissor to a child who cut it. A beautful way to inagurate a school.

When we left the school they told me that the schools care takers son had died during the night, he was 27 years old. He had have a diasese for long time, so it wasn’t that suprising, even if he had chances to survive. So on the evening we went home to the care taker; the women to the house, sitting there quiet in 30 minutes crying, the men went to a neighbor and drank some coffee, talking quiet, together with the father. It was surley 200 men at the house, and people came and people left. I had heard that they will keep the homes open like this up to 30 days, even if it always comes most peoples the first three days. Before we went to the house we saw some youth peoples fighting each other, but some big guys separated them.

John 13:35

By this everyone will know that you are my disciples, if you love one another.

Uppdatering 1/4

Hej vänner, jag känner inte att jag riktigt har skött om bloggen den senaste tiden. Vilket i och för sig är bra, då det tyder på att jag har haft bättre saker för mig. Förra söndagen så drog jag och Ulrika, min handledare från Equmenia, på Gudstjänst i Immanuel Church. Det var en härlig gudstjänst även om kulturen bjuder på en del överraskningar då och då. Därefter drog vi in till Jerusalem och åt jättegod falafel. Därefter tog vi spårvagnen till Yadvashem, förintelsemuseét, men det tog så lång tid att vi bara hann vara där en timme innan vi behövde ge oss hem igen. Men jag ska åka dit någon annan gång i gen. Det var hemska saker man fick se där inne, hur judarna har blivit behandlade genom tiderna. Både av Hitler, men även av kyrkan.

Att åka spårvagn är en kulturupplevelse i sig. Allt i från sekulariserade ungdomar i korta shorts och linnen, till ortodoxa judar i kostym och stora hattar, till muslimska kvinnor med barnvagn, till nunnor, till turister, till troende judar, till soldater med automatvapen som har Mp3-lurarna i öronen. En salig blandning. Vackert på ett sätt, svårt att förstå på ett annat. Att dem inte alla kan vara vänner.

Måndagen spenderades på SIRA-skolan, olivplockning hela dagen, eller ”jacktäff zaytun”  (kan vara grammatikfel) som jag har fått lärt mig på arabiska. På kvällen så tog jag tag i mitt liv en aning och studerade, jag skrev om kulturen här i landet.

På tisdagar är jag på Sabeel, och den här dagen så satt jag och mailade hela dagen, spännande. Det var en föreläsare där som volontärade på ICAHD. Mycket intressant. På kvällen var jag och Linus (som tillsammans med Ulrika intervjuade mig inför den här ”resan”) på en uteservering tillsammans med två amerikanska killar som jag har lärt känna genom kyrkan. En trevlig kväll.

På onsdagen så svettades jag åter olivträden. Även om den här dagen var den absolut svalaste. När jag stod på nästöversta steget på trappstegen så åkte den ihop. Men jag hann precis greppa en gren och landade rätt mjukt. På kvällen åkte vi till Bildas studiecenter, eller ”The Swedish Studycenter” för att lyssna på Parents Circle, men när vi kom dit så fick vi veta att det skulle börja en timme senare, så vi tog en promenix i de arabiska handelskvarteret utav den gamla staden. Jag älskart! Men när vi kom tillbaka en halvtimme senare och tänkte slappa sista timmen inne på centret så hade den ändå börjat klockan 16:00, alltså fem minuter efter att vi hade gått. Deppigt. Men vi fick höra slutet och jag och Sture, som är gift med en utav platscheferna, kunde trösta oss med varsin magnum efteråt. Så ett bra slut trots allt.

Psalm 103:8

Barmhärtig och nådig är Herren,

sen till vrede och rik på kärlek.

————————————————————————————————————————————————–

Hello friends, I know that I have not taking care of my blog the last week. But it is good, because then have I had more interesting things to do. Last Sunday did I and Ulrika, my supervisor from Equmenia, went on service at the Immanuel Church. It was a great service eventhough you got suprised everytime of a lot of cultural differenties now and then. After the service we did visit Jerusalem and ate a fantastic falafel. And then we took the tram towards Yadvashem, which is the museum of the holocast, but the tram took longer time than we excepted, so we could just stay one hour. But I will go back another day. It was terrible things they showed inside there, how the jews have been treated during the ages. How Hitler treated them, but also what the church has done.

To go by tram is a cultural experience in it self. You could see seculated youths with shorts and linen, to orthodox jews in suits and big hats, to muslim womens with their strollers, to nuns, to turists, to believing jews, to armed soliders with Mp3-phones in there ears. A great difference. Beatiful, but at the same time hard to understand. Why can’t they be friends?

The Monday was spent at the SIRA-school. Picking olives the whole day, or ”Jackteff Zaytun” (maybe wrong grammar) which I have been taught in Arabic. On the evening I did what i need, I was studying, I wrote about the culture in Palestine.

Every Tuesday I go to Sabeel, and so even this time. I was sending E-mails the whole day, exciting. I also went on a lecture with a volonteer frpm ICAHD. Very interesting. On the evening I met two american friends from the church together with Linus, who had the interview together with Ulrika, with me when I applied for this program. It was a nice evening.

On the WednesdayI went back to the hard life, olive picking in the heat, eventhough this day had the best weather so far. When I stood on the second highest step on the stepladder, did the both sides went together. But I reached the limb, and landed softly. On the evening did we went to Jerusalem, to the Swedish Study Center to listening at the Parents Circle, but when we came there they told us that it should start a hour later. So we wandered around in the arabic shopping quarter in the old city. I love it. We went back a half hour later to chill on the center while waiting, and when we came back the had already started. And they did it five minutes since we had left. Not that fun. Even if we could listen at the end, and I and Sture, who is married with one of the managers here, ate Magnum-ice creams after. So a quit good end anyway.

Psalm 103:8

The Lord is compassionate and gracious,
    slow to anger, abounding in love.

Turistande

Planeringen för dagen var tills igår kväll, att vi skulle ha åkt upp till Jaffa och Tel-Aviv, för att bada och semestra, men i och med att det är lördagen så är det Sabbat = Inga bussar innan 18:20. Så vi fick planera om. Lösningen blev Jeriko och Döda Havet. Det var en arrangerad resa av några svenskar som bodde på ett hotell i Beit Sahour, de hade plats i bussen och fick fick åka med, gratis. Fint. Reseledaren, som är palestinier, sa att när de får platser över i bussarna så är vi varmt välkomna att hänga med på deras resor, gratis, som är över hela Palestina. Ännu finare.

Vi gick upp i ottan för att möta gruppen på deras hotell. När vi kommer dit, så har de flyttat fram resan en timme. Så det blev att slappa i några fåtöljer med en kaffe. Vi åkte i väg, första stoppet var här i Betlehem, vi skulle gå igenom ”gång-checkpointen”. Jag tog en del bilder, men efter att soldaterna såg någon i gruppen fotografera så kollade dem att jag raderade alla bilder därifrån. Surt, men tydligen så vill dem inte att omvärlden ska se ut hur det fungerar. Konstigt, allt som är så bra…

Andra stoppet, ett kloster, eller ja, snarare en kulle därifrån man kunde se klostret. Det var någon viktig person, ett helgon kanske, som hade varit där. Vem, vet jag inte. Däremot fanns det rester av en akvedukt som Herodes hade byggt för att transportera vatten till sitt vinterpalats, aningen mer intressant även om vi i princip bara åkte förbi.

Tredje stoppet,  ”Frestelsen berg”. Vi kikade in i butiken där de säljer ”Dead Sea-products”, som mest är skönhetsgrejer, och sånt behöver ju inte jag. Vi tog linbanan upp på berget, spenderade cirka 10 minuter där uppe, och åkte ner igen.

Fjärde stoppet, stadskärnan. Där fick vi lite fritid att gå runt i de olika affärerna. Köpte lite frukt, en falafel (7 kr) och ett  kilo nötter, vet inte vilken sort, men betalade 20 shekel, vilket motsvarar cirka 37 kr. Billigt.

Femte stoppet, och kanske favoriten, Döda Havet. Häftig känsla. Man flöt kan man säga. Mycket klet med lera, men det var härligt. Det ska viss vara bra för huden eller något, var det någon som sa. Hursomhelst så var det roligt.

Nu på kvällen så har vi träffat Ulrika, vår handledare som har kommit hit ner för Sira-skolan i Jerikos, invigning som är nu på torsdag. Vi åt tillsammans, vilket satt riktigt fint. Hon hade med sig lite smått och gott som min familj hade skickat till henne. Så nu är det fest på mitt rum. Tuggar V6-tuggummi som aldrig förr (ni vet ju hur mycket jag gillar att tugga tuggummi?!). Ska även pynta rummet med bilder på er mina vänner, äntligen har jag fått häftmassa, något som jag inte har lyckats hitta här. Fest! I morgon blir det kyrkan och sedan en tur till Förintelsemuséet i Jerusalem.

Hasta la vista! (Som inte är arabiska).

Matteusevangeliet 4:4-5

Då kom frestaren och sade till honom: ”Om du är Guds son, så befall att de här stenarna blir bröd.” Jesus svarade: ”Det står skrivet: Människan skall inte leva bara av bröd, utan av varje ord som utgår ur Guds mun.”

—————————————————————————————————————————————————-

The plans for this day, were until yesterday evening, to visit Tel-Aviv and Jaffa, to swim and take vacation, but it is Sabbat on Saturday = No buses before 18:20. So we had to make new plans. The solution of our problem was Jericho and the Dead Sea. Some swedish peoples at a hotel in Beit Sahour, arranged a trip to Jericho today, and they had seats left in their bus, so we joined them, for free. Nice. The travel guide, who is from Palestine, told us that whenever they got seats left, we can join them, for free, and they have trips all over Palestine. Really nice.

We woke up early and went to the hotel, to meet the group. They had decided to leave later than we expected. So I was chilling in a sofa together with a cup of coffee. The first stope was in Bethlehem, at the ”walk-checkpoint”.  I took some picuters, but when the soilder saw another man taking photos, then I had to delete them all in front of them. Sad, but they probably don’t want the world to see, which is wierd because it is sooo good in there…

The second stop was a monastery, or more like a hill where we could see it from. Some important person had done something there, or if he lived there, maybe he was a saint? I don’t remember. But we also saw the ruins of a aqueduct that Herold had built to transport water to his winter palace, it was interesting eventhoug we just past by.

The third stop, ”The mount of temptation”. We visist the store where they sell ”Dead Sea-product” which mostly is beauty products, and I don’t need such a things. We took the cableway up, stayed for ten minutes, and took it back.

The fourth stop, which was the centrum. We got some sparetime, and visited some shops. I bought some fruits, falafel (1$) and one kilo nuts for about (5$), I do not know which sort, but they were good, it was cheap.

The fifth stop, the Dead Sea. Cool. Floating very much. Much clay all over the body. Someone said it was good for the skin, but I don’t know. It was fun anyway.

This evening we med Ulrika our ”supervisor” from Sweden. She is here for the opening of the Sira-school in Jericho next Thursday. We ate together. She had some things with her from my family had sent to her. So now I am partying. Chewing chewing gum, V6 (and you probably know how much I like it). I will pimp my room soon because now have I adhesive, which I couldn’t find here. Real party. Tomorrow will I together with Ulrika visit the church and  the Museum of the Holocast, in Jerusalem.

Hasta la vista! (Which isn’t an arabic word).

Matthew 4:4-5

The tempter came to him and said, “If you are the Son of God, tell these stones to become bread.”Jesus answered, “It is written: ‘Man shall not live on bread alone, but on every word that comes from the mouth of God.